Vård och omsorg

OBS: Program senast reviderat 2025-004-05. Vissa faktauppgifter kan komma att bli inaktuella mellan reviderade versioner.

  • Lönelyft inom vård och omsorg
  • Nej till så kallade ”hälsoscheman”, delade turer och annat kaos inom vårdens och omsorgens organisering
  • Språk- och kvalitetskrav inom äldreomsorgen
  • Inga ”utlasningar” – missbruket av lagen om anställningsskydd ska ge påföljder
  • Öka heltidsgraden bland välfärdspersonal
  • Hårdare straff och konsekvenser för dödsfall och allvarliga olyckor i vård och omsorg
  • Tvinga inte bort medborgare från de privata alternativ de valt inom vård och omsorg – konkurrera istället ut dessa alternativ med en överlägsen kommunal verksamhet

Låglönelyft inom vård och omsorg

I hela Sveriges vård och omsorg är sjukskrivningsgraden hög,1 lönerna låga2 och personalen larmar om en ohållbar arbetssituation.3 Grundbemanningen måste öka men få söker sig till yrket på grund av dess dåliga rykte.4 Underbemanningen leder till stress och ännu värre arbetsmiljö vilket leder till ännu värre rykte för den kommunala vård och omsorgen som arbetsplats. Alla tecken pekar på att Mölndal inte undsluppit denna negativa trend. För att bryta den onda cirkeln presenterar Mölndalslistan därför låglönelyftet. Det är en enkel sak – vi vill höja samtliga kommunanställda vårdbiträdens och undersköterskors grundlöner med 1000 kronor. Det hade kostat lite under åtta miljoner,5 vilket kan jämföras med t.ex. de 20 stycken HR-chefer, -konsulter och -strateger Mölndals kommun anställer och vilkas årliga kostnad6 uppgår till  12,4 miljoner kronor. På sikt vill vi se en ännu bättre löneutveckling för dessa grupper och också ett lönelyft för övriga grupper såsom sjuksköterskor och barnskötare, även om det är för vårdbiträden och undersköterskor situationen i dagsläget är värst. Man får den välfärd man betalar för och på så vis är låglönelyftet en nödvändig investering. För att kunna vända skutan och höja kvaliteten i vården och omsorgen måste vi i första hand stärka den viktigaste stommen: välfärdsarbetarna. Låglönelyftet är en början till detta.

Nej till ”hälsoscheman”, delade turer och annat kaos inom vårdens och omsorgens organisering. “Utlasningar” ska vara en omöjlighet i Mölndal

En fortsättning på att stärka stommen är att få ordning i verksamhetens organisering. “Hälsoscheman”, alltså fler men kortare pass och mindre sammanhållen ledighet, är en utmärkt metod om man vill slita sönder sin personal, en mindre utmärkt metod om man vill ha en hållbar verksamhet. Likadant är det med delade turer, lappande och lagande med korttidsvikarier, blixtsnabbt beordrad övertid osv. Vad Mölndal behöver är fler och fastanställda vård- och omsorgsarbetare med normala scheman. För att det ska vara möjligt måste en tydlig signal skickas för att visa vår nuvarande personal och potentiella nyrekryteringar att kommunen menar allvar med att man vill satsa på deras viktiga arbete, därav låglönelyftet. Allt detta tjänar dock inget till om vi har en chefskultur av fulspel och halvlögner vad gäller anställningar.

Lagen om anställningsskydd (LAS) har beskrivits som arbetarrörelsens kronjuvel. Denna lag har inneburit ett robust skydd av arbetares rättigheter och innebär bl.a. att om en arbetstagare har haft tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare totalt två år under en femårsperiod, så övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Detta kallas att bli inlasad. Om den tidsbegränsade anställningen inte förlängs, en kort tid innan man skulle ha fått en tillsvidareanställning blir man utlasad. Det är, tyvärr, inte ovanligt i Mölndal att dagen innan de två åren gått få sin anställning avslutad och bli utlasad istället för inlasad. Det är heller inte ovanligt att tidsbegränsat anställda blir övertygade att under perioden ta en annan tjänst med annan titel utan att förstå att detta nollställer deras LAS-dagar och att de på så vis går miste om en inlasning. Om detta beror på individuella snåla enhetschefer eller ett tryck på dessa ovanifrån spelar egentligen ingen roll – det är skamligt att det förekommer. Det är också idiotiskt. I tron om att man sparar pengar på att undvika fastanställningar gör man situationen istället värre genom att förvägra de fastanställda ett stabilt arbetslag och därigenom ha en permanent rotation av otränade och oerfarna, ofta unga, ofta invandrade och ej assimilerade, personer som aldrig får slå rot och växa i sitt yrke. Det är den ovan nämnda onda spiralen som gör sig påmind. Den här ruttna chefskulturen och skadliga ledningen kan inte avslutas av en enskild motion eller förslag utan handlar om att politiker tar kontroll och ansvar via nämnder och garanterar att utlasningarna får ett stopp. Mölndalslistan vill ta den kontrollen.

Hårdare straff och konsekvenser för dödsfall och allvarliga olyckor i vård och omsorg

2018 granskades Mölndals kommun av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, efter flera dödsfall inom vård och omsorg. På mindre än ett år hade tre personer i omsorgsverksamheten avlidit. I samtliga fall har det konstaterats brister i verksamheten. I kommunens egna utredningar framgick att det funnits brister i kommunikationen och oklarheter kring vilka rutiner som gäller. I ett av fallen framfördes även stress som en faktor till att kommunikationen och ansvarsfördelningen brustit, enligt personalen. Ove Dröscher (S) ville vid detta tillfälle inte kommentera enskilda fall, men sade att nämnden jobbar med bemanningen.

“– Vi från nämndens sida har uppmanat till överbemanning för att täcka upp för sjukfrånvaro. Men det saknas alltid folk med adekvat utbildning och det gör det överallt inom omsorg i hela Sverige. Det är inget försvar, men det är en förklaring till att det kan bli stressigt.”

Tyvärr verkar inte bristerna ha tagit slut efter granskningen. I juni 2023 fick en person i Mölndal rätt till hemtjänst och trygghetslarm, efter att personen varit inlagd på sjukhus. Personen hade då flera allvarliga sjukdomsproblem, bland annat KOL och hjärtsvikt.

Den äldre kom hem till sin lägenhet en eftermiddag, runt klockan 15, och hade då ett första uppstartssamtal med hemtjänsten. Det bestämdes att nästa besök skulle ske klockan 17 och dagens sista besök klockan 21.

Så blev det inte.

Efter en mängd förväxlingar involverandes vikarier, bristande rutiner och förvirring så anlände personal mycket sent hos den äldre personen. Väl där hittades den äldre personen livlös. Ambulans kom dit men personens liv gick inte att rädda.

Det finns ett återkommande tema i dessa olyckor: personalbrist som leder till lappande och lagande med vikarier och bristande schemaläggning och rutiner. Socialdemokraterna via Ove Dröscher förklarar detta med att det saknas utbildad personal. Men denna personalbrist är ingen naturkraft. När Mölndal betalar sin vård- och omsorgspersonal under den medianlön på riksnivå för dessa yrkesgrupper som i sin tur redan är långt under den svenska medianlönen, alla yrken inräknade, så hjälper det ju knappast kommunen i sin jakt på kompetent personal eller i sina ansträngningar att hålla kvar sådan. Det hjälper inte heller att knappt något ansvar utkrävs från ansvariga nämnder eller högsta chefer för dessa tragiska olyckor, vilket visar på en mycket slapp ledningskultur. Att utkräva mer ansvar eller att investera i personal som avlastning är inte vägen man valt utan avlastningen har istället bestått av privatisering och utförsäljning av vård och omsorg till diverse bolag. Det hade ju kanske varit en gångbar lösning, i alla fall om ovan nämnda olyckor inte förekom eller var obefintliga i den privata sektorn. Så framgångsrika verkar dock inte “frihetsreformerna” i Mölndals välfärd ha varit.

Den 12 april 2022 kunde vi i Mölndalsposten läsa om anhöriga som larmade om att en i Mölndal verksam privat vårdjätte missköter äldreboendet i Lackarebäck.

“ – Man ska inte skylla på personalen, de som är ordinarie är jättebra. Men det är svårt att komma fram. Man får inget svar på telefon. Och det är sällan man ser samma ansikte två gånger”, menade de larmande anhöriga vid tillfället.

Det största problemet, ansåg en anhörig, är en extremt hög personalomsättning.

“– Det är väldigt mycket sjukdom. Väldigt mycket. Jag undrar om den inte beror på att det är så lite personal? Det kan man också bli sjuk av”, menade samma anhörig. 

Här ringer i Mölndalslistans öron en klocka om den onda cirkeln av kronisk underbemanning, dålig arbetsmiljö och dåliga löner.

“– Vi visste inte om mamma kunde vara kvar där, hon blev för dålig. Benen var dåliga, hon hade ramlat och gjort illa sig i ryggen, fick inte hjälp till sängen utan satt och sov i tre veckor. Jag överdriver inte. Det fanns ingen hjälp att få. Hon ska kunna få sina tabletter inom en rimlig tid efter att hon har larmat, men som det är nu kan hon bli sittande i evigheter”, menar en annan anhörig.

“Allt med [vårdjätten] ser så fint ut utifrån”, fortsätter personen, men menar att skenet bedrar.

“– De har ny restaurang, sjukgymnastik, pedikyr och spa. Tanken är så himla bra. Det är bara det att om du inte har en ordinarie personal som [är] utbildad, och kontinuerlig, så betyder inte det någonting. Någon måste kunna ge medicin när den ska ges, någon behöver hjälpa till med duschen när det behövs och lägga henne i sängen när benen värker”, säger den anhörige.

Vårdjätten menade att man vid tillfället tog till sig av kritiken men problemen har inte upphört. Den 8 mars 2024 kunde man i Mölndalsposten läsa om en anhörigs mans kontokort som hade använts på McDonald’s, Systembolaget och H&M. Underligt eftersom den 86-årige mannen bodde på vårdjättens äldreboende i Lackarebäck, satt i rullstol och hade afasi. Den anhörige polisanmälde händelsen, men utredningen om bedrägeri lades ner. Fem dagar innan detta reportage kunde vi också läsa om guldringar som stals av brukare på samma boende. Den 29 april 2024 drog även förvaltningsrätten in rätten för ett annat privat vårdbolag att bedriva hemtjänst, som bland annat bedrivit detta i Mölndal. Detta efter att flera bidragsfusk har uppmärksammats.

Den samlade bilden av kommunens satsning på privata vård- och omsorgsalternativ blir alltså verksamheter som dras med en ännu värre underbemanning, ännu mer stressad personal, ännu mer lappande och lagande med vikarier vilka kontrolleras så dåligt att vissa av dem stjäl från och bedrar brukare. Man lockar kunder med hjälp av Potemkinkulisser av dyra spaanläggningar och annat vilka inte ens kan bemannas på grund av personalbristen. Att företag verkat i kommunen i vilka grov ekonomisk brottslighet förekommit ger heller inte en mer lugnande bild sett till den ekonomiska sidan av det hela. Angående det ekonomiska bör också nämnas att tvärtemot vad många medborgare tror så är inte de privata vård- och omsorgsföretagen självgående. Precis som offentlig verksamhet finansieras de dels av avgifter från brukarna, men också till övervägande del av skattemedel de vinner från kommunerna genom att buda så lågt som möjligt. Som tjänsteföretag driver man sällan ned kostnaderna genom att införa någon innovativ maskin som producerar fortare och effektivare, utan oftast genom att skära ned på personal, löner, lokalyta eller annat. Det största omsorgsbolaget som är aktivt inom Mölndal är kända för detta tillvägagångssätt och har kritiserats för att dela ut vinster i miljonklassen till ägare, samtidigt som man inte velat uppge hur stor andel av de pengar som utgör vinsten som är skattepengar. Det krävs en genomgående utredning av budgetposter i en budgetprocess för att komma fram till vilka kostnader dessa bolag skapat för den kommunala ekonomin. Det är dock högst otroligt att de skulle ha skapat någon särskild vinst och/eller kvalitetshöjning, inte minst då misskötseln och fusket är så väldokumenterat när det kommer till dessa bolag. Påföljderna och straffen för dessa företags misskötsel måste bli starkare, även från kommunalt håll. Vi kan förvisso inte lagstifta på området, men lagutrymme finns för åtgärder som idag inte nyttjas. Om de privata alternativen nu ska konkurrera på en “fri” marknad så ska de åtminstone inte göra det med gräddfil och särskilda privilegier, silkesvantarna i relation till dessa aktörer behöver tas av.

Trots detta väljer vissa kommuninvånare de privata alternativen och detta inte av vansinniga skäl. Trots att kommunen har alla förutsättningar i världen att bedriva verksamhet med rimliga löner, dräglig arbetsmiljö och en välmående personal som kan ge en värdig och organiserad vård och omsorg till brukare, så väljer man aktivt att inte bedriva sådan verksamhet. Olycksfall och misskötsel är inte precis sällsynt heller i kommunal omsorg. Kostnaderna för att rusta upp den kommunala äldreomsorgen och på så vis inte behöva tvinga bort medborgare från de privata alternativ de valt inom skola, vård och omsorg utan istället konkurrera ut de privata är relativt låga. Lönerna är skandallåga och de första rimliga höjningarna man hade kunnat tänkas göra är inte ens i miljonklassen. Personalen är således, tyvärr, “billig” att anskaffa. Istället lägger man tiotusentals miljoner på HR-chefer, -konsulter och -strateger, liknande summor på kommunikatörer och även tiotals miljoner på politikerarvoden, spabesök för kommunens toppskikt m.m.

Språk- och kvalitetskrav inom äldreomsorgen 

Äldreomsorgen utmålas ofta av politiker och media som en sektor präglad av så kallade ”enkla jobb”. Detta är en farlig och felaktig mentalitet gentemot verksamheten. Äldreomsorgen kräver en kompetent profession för att fungera. Den absoluta merparten av dess anställda hör till den kategorin, men i spåren av de senaste årens migrationsströmmar har politiker och myndigheter i ren desperation börjat pressa in individer utan adekvat utbildning och språkkunskap. Att hastigt och slarvigt anställa nyanlända människor utan tillräcklig utbildning eller språkkunskap kommer varken tjäna dem, brukarna eller verksamheten i dess helhet. 

De enda som gynnas av det är de politiker som slipper stå till svars för den arbetslöshetsstatistik som annars skulle vara fallet. Resultatet har blivit därefter. Flera anställda vittnar om hur nyanlända, på grund av språkförbristningar, gör misstag som i vissa fall kan vara direkt farliga när det exempelvis handlar om missförstånd kring huruvida brukaren ska få sin medicin eller inte. Samtidigt har mycket av den utbildade och erfarna personalen, som tidigare upplevt en mer fungerande äldreomsorg, flytt verksamheten i takt med att arbetsvillkoren blivit sämre. Det hela har resulterat i en nedåtgående spiral där den totala kvaliteten försämras. Om den kommunala äldreomsorgen ska förbättras måste trösklarna höjas snarare än sänkas. Huruvida man har bakgrund i Sverige eller annorstädes är irrelevant. Det viktiga är att man klarar arbetsuppgifterna. Mölndalslistan vill därför införa tydligare språk- och kvalitetskrav för att kunna erhålla anställning inom äldreomsorgen.

  1.  Enligt den tjänsten Kolada, framtagen av Sveriges Kommuner och Regioner och vilken kan användas för att jämföra statistik mellan svenska kommuner, så har Mölndal sett en stadig ökning i sjukskrivningsgrad bland kommunal personal mellan 2010 och 2020 med en blygsam minskning sedan 2020 till idag. Sjukskrivningsgraden för kommunal personal i Mölndal ligger över både rikssnittet och snittet för kommuner i samma storleksklass under denna period och än idag. Dylik statistik nedbrutet på endast vård- och omsorgspersonal är svårare att komma över men allt pekar mot att sjukskrivningsgraden hade varit högre i Mölndal om man endast tittade på dessa grupper. Bl.a. kan nämnas att vårdbiträden och undersköterskor brukar toppa listorna i undersökningar på ämnet: https://arbetet.se/2023/06/26/forsakringskassan-sjukfranvaron-okar-underskoterskor-varst-drabbade/ ↩︎
  2. I och med att de mest pålitliga löneuppgifterna från SCB bara täcker fram till 2023 så får vi basera oss på Mölndals lönelista för 2023. Dock kan man anta att de nominella lönerna ökat sedan 2022, då det i princip är okänt att de backar i nominella termer år till år, och om lönerna för Mölndal fortfarande ligger undan 2022 års nivåer är det illa. Så är också fallet.

    Medellön riksnivå, år 2023 Medellön, Mölndal, år 2023
    Undersköterskor, riket – 32 100 Undersköterskor, Mölndal – 29 413
    Vårdbiträden – 27 900 Vårdbiträden – 25 955

    “Jag skulle aldrig rekommendera att arbeta inom vård och omsorg till någon, inte heller vilja att mina barn går i samma fotspår som jag” menade en anonym insändarskribent och stödassistent i Mölndalsposten den 16 februari 2023. ”Lönemässigt betyder inte mina 20 år som undersköterska någonting” menar insändarsignaturen “Uskan” i Mölndalsposten den 3 augusti 2023. Vidare kunde man i Mölndalsposten den 11 maj 2023 läsa om hur Vårdförbundets medlemmar på sjukhusen i regionen har fått ett sämre löneavtal än på flera år, 2,1 procent jämfört med industrimärket på 4,1 procent. De larmade då kring detta och menade att det kunde komma att få konsekvenser för bemanningen. Den intima kopplingen mellan dålig löneutveckling och svårigheter kring personalrekrytering är ett faktum och något vi skriver vidare om nedan i detta program. ↩︎
  3. En undersköterska i kommunen skrev exempelvis en mycket insiktsfull insändare om detta i Mölndalsposten den 2 mars 2023 med särskilt fokus på de katastrofala “hälsoscheman” personal har behövt arbeta under. Kritik kring detta framfördes också den 12 maj 2022 som menade att de extrapass som infördes inom ramen för hälsoscheman måste bort och tiotimmarsnattpassen måste tillbaks om personalen ska kunna få de lediga dagar och den vila de behöver för att klara av ett slitsamt jobb. “Hur mycket är det värt att betala för att få kissa?” frågar sig en annan undersköterska i en insändare till Mölndalsposten den 24 mars 2022 och belyser hur schemaläggningen som en konsekvens av kommunens dumsnålhet regelbundet skapar en ovärdig situation för henne där inte ens ett toalettbesök är möjligt.  ↩︎
  4. Se diagram nedan, under fotnoterna.  ↩︎
  5. Mölndals kommun hade enligt senaste lönelistan utkrävd i januari 2025 357 anställda undersköterskor och 105 vårdbiträden. 462 x 1000 x 1,44 x 12  = 7 983 360. ↩︎
  6. Enligt senaste uppgifter från lönelista utkrävd i januari 2025. ↩︎