Skola

OBS: Program senast reviderat 2025-05-24. Vissa faktauppgifter kan komma att bli inaktuella mellan reviderade versioner.

Lita på lärarprofessionen – bort med klåfingriga politiker
Mer personal till skolan – lärare såväl som annan nödvändig personal
Minskade barngrupper i förskolan, särskilt i eftersatta områden
Säkerställ näringsriktig mat i skola och äldreomsorg
Ta fram tydliga och enhetliga ordningsregler för samtliga Mölndals grundskolor
Gör föräldrar till elever som förstört skolans lokaler eller material betalningsskyldiga vid skadestånd
Satsa på utbildning i rätten till omedelbara och tillfälliga åtgärder för en trygg skolmiljö samt disciplinära åtgärder såsom angivna i skollagen – inför tillhörande anmälningssystem för detta
Rädda Rävekärsskolan och lös förskolesituationen för Rävekärrsfamiljerna
Tvinga inte bort medborgare från de privata skolalternativen – konkurrera istället ut dessa alternativ med en överlägsen kommunal verksamhet
Ingen skolpeng till skojare och fifflare i skolsektorn – våga granska skolkoncernerna

Lita på lärarprofessionen, bort med klåfingriga politiker

Skolan ska inte vara en experimentverkstad för klåfingriga politiker, den ska styras av sin profession. Politikers ideologiska dogmatism har i många fall utgjort ett hinder för att möjliggöra för skolpersonal att kunna genomföra önskade och nödvändiga åtgärder. Politikernas primära roll ska, enligt Mölndalslistan, vara att understödja professionen snarare än att lägga sig i verksamheten allt för mycket.

Det innebär alltså att lärare ska känna att de har politikers förtroende och stöd när man ingriper mot stökiga elever eller på annat sätt jobbar med att upprätta ordning i skolan. Till följd av svagt politiskt ledarskap inom skolan är lärare inom de kommunala skolorna oroliga för att ingripa i situationer där det krävs.

Här vill vi se en förändring, där vi tillsammans med personalen identifierar vilken sorts problem vi har att lösa varmed vi som politiker förser personalen med de ekonomiska och/eller juridiska förutsättningar som behövs, inom ramen för det kommunala mandatet.

Skolan är inte en från samhället isolerad ö – mer personal till skolan!

Många av skolans problem beror inte enbart på skolpolitikens utformning. Skolan påverkas av det samhälle den är en del av.

När sociala problem i samhället ökar tycks det finnas en indirekt förväntan från makthavare att lärare ska vara kapabla att, utöver sitt läraryrke, exempelvis också agera socialtjänst, psykolog, förälder och polis. Istället för att utöka skolans personalstyrka för att kunna bemöta de behov som uppkommit tenderar politiker att hellre utöka antalet arbetsuppgifter för de redan anställda. Situationen blir givetvis ohållbar.

Det ökade trycket på lärarna vittnar om att det inte bara krävs fler lärare, det krävs även andra typer av personal i skolan som kan komplettera och avlasta den redan existerande personalstyrkan. Det kan röra sig om fler kuratorer, elevassistenter eller fritidsledare som kan gå in och komplettera de samhälleliga sociala behov som skolan inte är isolerad ifrån.

Mölndalslistan vill också avlasta skolpersonalen genom att stärka de delar av kommunen som ska handha de problem som skolan i dagsläget tvingas hantera, exempelvis förstärka socialtjänsten eller barn- och ungdomspsykiatrin, där dagens politiker istället ägnar sig åt nedskärningar.

Vissa elever kanske inte har närvarande föräldrar på hemmaplan och därför svårare att klara sin utbildning jämfört med elever vars föräldrar varje dag sitter och hjälper sina barn med läxorna. Skolan måste vara kapabel att kunna möta varje individ med en fungerande strategi för dennes utbildning.

Tidigare i Sverige har det funnits en högre grad av homogenitet i synen på barnuppfostran, det finns inte längre i samma utsträckning. Barn uppfostras efter vitt skilda mönster och normer. Den splittrade synen på barnuppfostran ställer nya och högre krav på skolan. Här måste skolan dels kunna vara en samlade punkt och förse varje individ med det som han eller hon inte får med sig hemifrån. Skolan måste också ha pedagogisk beredskap för att kunna möta elever med rätt storts metod, anpassad efter elevens förutsättningar.

Kort och gott: Skolan måste få mer pengar. Det går inte att komma runt.

Vi behöver anställa fler lärare och fler personal överlag. Vidare behöver vi ligga i topp när det gäller löner för vår personal i syfte att rekrytera och bibehålla de bästa, snarare än att hantera personalen som slit och släng-varor så som nuvarande styre gör.

Minskade barngrupper i förskolan, särskilt i eftersatta områden

”Enligt Skolverkets riktlinjer bör förskolans barngrupper för ett- till treåringar inte vara större än 12 barn. För äldre barn är rekommendationen max 15 barn per grupp.

I Mölndals kommun översteg under fjolåret hela 75 procent av alla åldersindelade barngrupper den här riktlinjen. Det här är betydligt högre än rikssnittet (54 procent). Mölndal är en av de kommuner i landet där allra störst andel av barngrupperna är för stora.”

Så beskriver Sveriges Lärare det i sin rapport om barngruppers storlek per kommun och län för 2023.¹ Särskilt småbarngrupperna (ålder 1-3) sticker ut som för stora samtidigt som dessa grupper är de där en trygg och lugn miljö är som viktigast för att barnen ska få en säker inskolning ut från hemmiljön och där minst överbelastning ger mest negativ effekt för personalens arbetsmiljö.

Likt Sveriges Lärare hade Mölndalslistan gärna sett att riksdagen lagstiftar om en minimibemanning och ett maxtak för barngruppernas storlek utifrån Skolverkets riktlinjer, men då kommuner inte kan stifta lagar krävs andra metoder för lokalpolitiken. Dessa metoder kan också vara snabbare och effektivare. Det finns inget som säger att Mölndal har en skyldighet att i solidaritet med övriga Sveriges kommuner fortsätta misslyckas med att uppfylla Skolverkets riktlinjer. Vi skulle helt enkelt kunna instifta egna riktlinjer som säger vilken sorts personaltäthet vi vill ha och vilka sorts barngruppstorlekar vi vill ha. För att kunna garantera att Mölndal har ett maxtak på 12 barn för småbarnsgrupper och på 15 barn för storbarnsgrupper behövs förstås mer förskolepersonal och/eller fler lokaler. De exakta antalen och summorna är det inte lönt att säga något om innan det aktuella år man lägger en budget och har kostnader och aktuell befolkningsprognos framför sig, men några räkneexempel kan vara på sin plats. Av de 168 barngrupper som finns i Mölndals kommuns regi så har enligt Sveriges Lärares undersökning 75%, dvs. 126 avdelningar, för högt antal barn per pedagog, om vi förutsätter att alla 168 barngrupper faller inom kategorin “avdelningar med åldersindelning”. Det lär de inte i realiteten göra men en hög räkning talar bara till vår fördel i detta fall. Om alla 126 avdelningar skulle få en fast tjänst till hade det motsvarat ca 50 miljoner kronor (f.ö. drygt samma summa som kommunen bedömer att en ny förskola med fem avdelningar kostar)² om alla är barnskötare, 78 miljoner kronor om alla är förskollärare. Troligtvis hade inte anställning av en pedagog för varje sådan avdelning varit den bästa lösningen då specifika avdelningar har specifika behov och det är så klart så att man hade behövt avgöra frågan genom att samverka med personal på verksamhetsnivå. Även om det är ungefärligt är det dock ett gångbart sätt att räkna för att visa att även en hög räkning leder till slutsummor som förvisso är stora, men inte astronomiska. Särskilt inte om man är beredd att skära på den svällande byråkrati, politikerprivilegier och oseriösa projekt.

Säkerställ näringsriktig mat i skola och äldreomsorg

I Mölndals riktlinjer för maten i förskola, skola och äldreomsorg anges inga som helst kvantitativa mått på kalorier, vikt eller näringsinnehåll. Förvisso anger man “portioner” och delar bilder på sådana som ska ha serverats i verksamheterna men inget konkret mätbart som en standard man kan hålla kommunen mot. Detta är intressant att ha i åtanke när man läser om turerna som varit kring maten i omsorgen. Den 4 oktober 2022 höjdes andelen vegetarisk skolmat med det uttalade syftet att spara pengar.³ Inget fel med vegetabilier i sig själv, förstås, men på någon nivå borde vegetabiliernas lägre pris motsvara deras lägre energiinnehåll. Detta är förstås omöjligt att bevisa då kommunen inte kvantitativt redogör för matens mängd och innehåll. Detta har dock inte stoppat kommuninvånarna från att reagera som i t.ex. en insändare från en elev den 5 januari 2023 med titeln “Inget barn ska behöva komma hem hungrigt.”⁴ I en artikel i Mölndalsposten den 6 april 2023 kunde vi läsa om hur man på grund av inflationen, inte på grund av det bristande redan existerande matutbudet, sköt till mer pengar till skolmaten.⁵ Politikerna meddelar i artikeln att de inte vet om de tillskjutna pengarna kommer möta kostnadsbehoven för att hålla skolmatens befintliga nivå. Sedan dess har det varit tyst från politikerhåll men har pengarna inte räckt bör alltså en nedskärning ha skett, på ett skolmatsutbud som redan av allt att döma är på en otillräcklig nivå. Det ser inte heller mycket bättre ut inom äldreboendena. Den 17 november 2022 skrivs en insändare som kommenterar på den ofta kalla och undermåliga maten på boendena⁶ som kommunen i december sedan svarar på att man ska göra vad man kan åt.⁷ Det hade kanske varit övertygande om man inte, utan några förändringar i utbudet, chockhöjde priserna för mat i äldreomsorgen som vi kunde läsa om i Mölndalsposten den 24 november 2022.⁸

Anledningen till att kommunen kan komma undan med detta om och om igen är för att det inte finns något mätbart sätt att ställa dem mot väggen. Mölndalslistan vill därför införa regelbundna överraskningsinspektioner av maten i kommunal välfärdsverksamhet utifrån den metod som föreslås av Livsmedelsverket i deras “Riktlinjer för måltider i skolan.”⁹ Metoderna ur dessa riktlinjer menar förvaltningen idag att man följer men på vilket sätt man kontrollerar att det följs har man inte kunnat svara på. De inspektioner Mölndalslistan därför förespråkar ska vara utan förvarning till kostenheten eller kökspersonal i verksamheterna. De ska inte syfta till att på något vis ställa kökspersonalen eller chefer till svars utan ska endast ge ett statistiskt underlag mot vilket ansvariga politiker kan ställas till svars. Självklart kan brister ske i köken eller i administrationen men det faller under vanligt chefsansvar. Det är dock en demokratireform att ge medborgare medlen att ställa sina politiker till svars i en fråga som detta.

Ta fram adekvata och enhetliga ordningsregler för samtliga Mölndals grundskolor

Lärare i Mölndals, och i Sveriges, skolor har i dag många gånger en ohållbar arbetssituation med elever som inte följer regler och agerar utåt med våld och verbala hot.

Orsakerna är många. Det har vuxit fram en bild av att skolan ska uppfostra barn i så grundläggande frågor som vett och etikett och många föräldrar ser inte sin egen del i sina barns agerande i skolmiljön. Samtidigt orsakar den dåliga integrationen svåra situationer både för lärare och elev när bristande kommunikation och förståelse för varandra skapar friktion.

En del i lösningen av problemet är att återupprätta en kultur av respekt för lärarens auktoritet. Med detta menar vi inte dumstrut och aga utan vissa grundläggande principer för vad som är en acceptabel relation mellan elev och lärare.

En stor del till varför det brister idag är frånvaron av tillit inom verksamheten. Lärare har svårt att lita på att deras chefer tar deras parti om de skulle tillta de omedelbara och tillfälliga åtgärder de enligt skollagen har rätt till, eftersom cheferna under skolpengssystemet har en tendens att ta parti med föräldrarna och barnen då de under det nuvarande systemet är de kunder som förser chefens verksamhet med finansiering. Skolchefen tenderar att ofta inte våga ta till de disciplinära åtgärder denne har rätt till då det riskerar att få skolan att framstå som en “problemskola”, vilket både kan jaga bort föräldrar/kunder och få politiker att börja gå i besparings- och/eller nedläggningstankar då skolan visat sig “konkurrenssvag”. Ur detta växer en ömsesidig misstroendekultur mellan de tre nivåerna lärare, skolchefer och politiker, som är en ond cirkel vilken blir svår att bryta.

Därför är det nödvändigt att Mölndal inför adekvata och tydliga ordningsregler som ger ledning, personal och politiker en samsyn i frågor om acceptabelt och oacceptabelt beteende i skolmiljöer. Lärare måste kunna lita på att de har ledningen bakom sig när de sätter ner foten mot oacceptabelt beteende. Det kan handla om så enkla saker som krav på ett respektfullt bemötande mot lärare och skolkamrater där åtgärden kan bli kvarsittning, föräldrasamtal eller dylikt om kravet på eleven inte möts. Börjar man med krav för att trygga en solidarisk och respektfull kultur redan på denna nivå blir det mycket lättare att förebygga sätta in adekvata disciplinära åtgärder mot extremare fall, såsom misshandel och knivbrott.¹⁰

Rädda Rävekärsskolan och lös förskolesituationen för Rävekärrsfamiljerna

Rävekärrsskolan och Rävekärrs förskola har lokaler som går tillbaka till 1970-talet när mycket av området ursprungligen byggdes. Inför valet 2022 talades det om behovet att riva vissa skolor och förskolor medan vissa andra skulle rustas upp. Bland de som skulle rivas nämndes Rävekärrslokalerna. Förskolan skulle ersättas av en nybyggd i Hålsten och en ny skola skulle byggas på ruinerna av gamla Rävekärrsskolan. De skulle stå färdiga 2024 respektive 2025. Efter valet förändrades dock mycket.

Trots storslagna planer om en ny förskola i Hålsten för 216 barn så slog några skyddsvärda salamandrar hål i kommunens planer att bygga där, trots att man redan lagt minst 9 miljoner på att utreda förskolan. Förvaltningen ser över alternativa platser men det är oklart när bygge kommer att kunna påbörjas på någon av dem. Merjem Maslo (M) säger att de nya platserna främst kommer att behövas för att täcka upp Forsåkers kommande behov. Östra Mölndal har i nuläget fyra avdelningar för lite. Under processens gång har det talats om behov att slå upp paviljonger (vad som förr kallades barracker) som tillfällig lösning för barnen. Även om paviljonger inte är det mest önskvärda så kan detta tänkas ha lugnat rättmätigt oroliga föräldrar vars förskola togs bort under virriga former. Snart skulle man få en förskolelösning inom rimligt avstånd.

Det visade sig dock att paviljongerna redan fanns på plats – i Åby. Rävekärrs förskola fick flytta till andra sidan kommunen, till paviljongerna som är kvar från ombyggnationen av Bifrosts förskola. Januari 2025 menade man skulle bli starten för detta nya upplägg i Åby utan någon plan för en långsiktig och permanent lösning. Eventuellt skulle upprättas en mindre förskola i anslutning till en nybyggd skola i Rävekärr. Så då blev det en skola i Rävekärr då i alla fall? Ja, det hade man ju kunnat hoppas.

En ny skola i Rävekärr hoppades man vid senare tillfälle kunna bygga “någon gång före 2026”. Det är en del av de stora satsningar som kommunen skulle göra på skola och förskola genom lån på 1,5 miljarder kronor. I slutet av 2024 visade det sig att det nog inte skulle bli någon skola i Rävekärr ändå till följd av “förändrade befolkningsprognoser” som man menar innebär att Rävekärr inte kan bära upp en skola. Istället blir det bara en F–6-skola med 380 platser i Forsåker som prioriteras. Tidigare var planen att båda områdena skulle ha skolor även i framtiden. Den nya skolan i Forsåker ska stå färdig 2029 hävdar man och Rävekärrsskolan blir därmed kvar åtminstone tills dess, varefter den ska rivas. I debatten kring den nya skolan har framkommit att den planerade skolan i Forsåker endast har plats för 380 elever, samtidigt ska 300 elever flyttas från Rävekärr till Forsåkerskolan. Om det nu är så att endast Forsåker behöver utvecklas på bekostnad av Rävekärr — är det då inte lite märkligt att denna nya expansiva kommundel endast förväntas producera 80 barn i rätt ålder för Forsåkerskolan? Det är förstås ingen politiker som faktiskt tror det och om politikernas egna beskrivning av situationen stämmer så kommer det finnas för få platser för såväl Forsåkers som Rävekärrs barn. Ändå är det idag inga partier i kommunfullmäktige som motsätter sig nedläggningen av Rävekärrsskolan eller driver frågan om att bygga en ny skola i Rävekärr. Mölndalslistan menar däremot att det är en självklarhet att även barn och föräldrar i Rävekärr ska ha en tillgänglig skola och förskola.

Efter att det politiska beslutet tagits om att man inte vill bygga någon skola i Rävekärr så har Linus Hedberg, moderat och ordförande i lokalstrategiska utskottet, gått ut i media och försvarat beslutet. Man anger den förändrade befolkningsprognosen som enda egentliga avgörande skäl men då Rävekärr idag har en normalfull skola och då elevunderlagt i Rävekärr bara växer så är det inte så enkelt.

Vad som menas är att det inte skulle finnas nog med elevunderlag för både en skola i Rävekärr och Forsåker, samtidigt som man just nu bara planerar för en skola för 380 barn där Rävekärr ska stå för 300 av dem. Man kommer behöva bygga mer och det finns skäl att tro att en illa dold vilja till centralisering av marginella kostnadsbesparingsskäl ligger bakom. Kostnadsbesparingar i all ära men att skära ned på tillgängligheten av skola och välfärd för att spara pengar till detsamma är lite som att hugga sönder båten man sitter i för att göra brasved. Man löser inget problem helt enkelt.

Man anger inte följande som skäl för att inte ha en skola i Rävekärr, men man menar att komplicerande faktorer är ”buller, dålig luftkvalitet och en elledning som går tvärs över tomten” samt att skolchefen har fått uttala sig om att ”Det [också beror] på kraven som skollagen ställer, som har ökat de senaste åren, med behöriga lärare, elevhälsa med mera.” Varken behöriga lärare, elevhälsa, elledning som går tvärs över tomten, lufkvalitet eller buller har varit ett hinder att bedriva skola i Rävekärr i närmare 50 år och det är ingen som menar att detta är omöjliggörande faktorer. Det är faktorer att jobba med men det är inte problemet i sig — problemet är att man inte vill bygga en ny skola i Rävekärr. Idag har man bygglov på Rävekärrskolans tomt och det är inget som riskeras att tas bort. River man fastigheten för att bygga nytt utan en tydlig plan finns dock risken att det inte blir något bygglov.

Mölndalslistan vill att planarbetet för en ny skola i Rävekärr upptas så snart som möjligt och att den befintliga skolan bedrivs fram tills färdiga planer finns på plats. Att slå upp förskolepaviljonger i Rävekärr istället för Åby finns det inga som helst allvarliga tekniska hinder för och det borde ha skett för länge sedan, medan en ny plan för att kompensera för styrets Hålstensfadäs tas fram.

Tvinga inte bort medborgare från de privata skolalternativen – konkurrera istället ut dessa alternativ med en överlägsen kommunal verksamhet

Trots detta väljer vissa kommuninvånare de privata alternativen och detta inte av vansinniga skäl. Trots att kommunen har alla förutsättningar i världen att bedriva verksamhet med rimliga löner, dräglig arbetsmiljö och en välmående personal som kan ge en värdig och organiserad vård och omsorg till brukare, så väljer man aktivt att inte bedriva sådan verksamhet. Olycksfall och misskötsel är inte precis sällsynt heller i kommunal omsorg. Kostnaderna för att rusta upp den kommunala äldreomsorgen och på så vis inte behöva tvinga bort medborgare från de privata alternativ de valt inom skola, vård och omsorg utan istället konkurrera ut de privata är relativt låga. Lönerna är skandallåga och de första rimliga höjningarna man hade kunnat tänkas göra är inte ens i miljonklassen. Personalen är således, tyvärr, “billig” att anskaffa. Istället lägger man tiotusentals miljoner på HR-chefer, -konsulter och -strateger, liknande summor på kommunikatörer och även tiotals miljoner på politikerarvoden, spabesök för kommunens toppskikt m.m.

Ingen skolpeng till skojare och fifflare i skolsektorn – våga granska skolkoncernerna

Svenska skolor, privatägda såväl som offentligt ägda, finansieras idag till stor del av så kallad skolpeng. Skolpengssystemet innebär, förenklat, att med varje barn som börjar en skola följer en klumpsumma pengar menad att finansiera skolan. Detta är ett system som syftar till att marknadisera skolan och därmed effektivisera den. Effektiviseringen har dock skinit med sin frånvaro och effekten har snarare varit motsatt. Skolpengssystemet är dock inget som kan avskaffas eller reformeras på kommunal nivå, men däremot kan vissa viktigare åtgärder tas. Mölndalslistan vill verka för så stor direkt offentlig kontroll över skolans finansiering som möjligt för att på så vis kunna säkra kvaliteten för alla kommunens medborgare och anställda, var i kommunen de än nyttjar eller verkar inom skolan. Vi är därför villiga att tänja på lagutrymmet så mycket som lagen tillåter utan att myndigheter eller politiker på riksnivå lägger sig i. Detta är mindre handfast och mer av en generell hållning. Vad som däremot är mer konkret och häpnadsväckande att Mölndals politiker ännu inte gjort är att sluta betala ut skattepengar till uppenbara skojare och fifflare genom att motverka deras ansökningar om att etablera skola i kommunen.

Till exempel: En viss internationellt profilerad skola har hos skolinspektionen ansökt om godkännande för en fristående grundskola i Mölndals stad. Skolan ägs av en koncern,¹¹ om vilken det finns märkligt lite information att hitta utan att gräva efter sådan.

I Härryda har en annan internationellt profilerad skola, ytterst ägt av samma koncern,¹² fått tillstånd av Skolinspektionen att starta. Förvaltningen är kritisk till etableringen främst utifrån följande punkter:
– Troligen så få grundskoleelever att det kvittar.
– Men negativa konsekvenser för gymnasieskolan. https://harryda.se/download/18.515f54f9178ec798f1977d7/1618919025717/Kallelse%20VFN%202021-04-28%20webb.pdf…

Alliansmajoriteten ändrar detta till: ”Etablering av fler gymnasieskolor skulle öka valfriheten ytterligare. Konkurrens bidrar till ökad kvalitet som är till nytta för eleverna, varför nyetableringar av gymnasieskolor och/eller utökat utbud av program också ger positiva effekter”

I Mölndal har ägaren till företagen som ska driva de båda skolorna fått tillstånd att starta den förstnämnda skolan. Förvaltningen är negativa bland annat pga för höga avgifter.

Samt att en etablering skulle påverka den internationella skola som redan finns i Göteborgsregionen negativt.

Majoriteten struntar i detta och föreslår Skolinspektionen att ge ägaren godkänt på sin ansökan om skolan företaget vill etablera i Mölndal. Socialdemokraterna reserverade sig förvisso men låter det ändå som ytterst ansvariga (S innehar ordförandeposten i kommunstyrelsen och styr således kommunen) gå igenom medan Moderaterna, som styr i koalition med S, aktivt kampanjar för etablerandet.¹³

Det går att diskutera hur mycket kommunen i praktiken kan göra mot en sådan här etablering om Skolinspektionen säger något annat men man har all rätt att lämna yttrande i ärendet och på andra vis motverka etableringen – i Mölndal har man gjort tvärtom, trots skolförvaltningens rekommendationer och den specifika skolkoncernens karaktär. Vilken karaktär är då detta?

Denna koncern har också länge dragits med diverse skandaler, såväl ekonomiska, som pedagogiska som arbetsmiljömässiga. Bland annat har en skola i koncernen bedrivits med 130 000 i avgift utöver vad man redan får i skolpeng från skattebetalarna, ändå har skolan saknat lärare.¹⁴ En lärare fick hålla i 28 lektioner i veckan. Inga betyg delades ut. Elever och föräldrar frågade desperat efter skolböcker och särskilt stöd. Däremot ska ägaren ha köpt lyxig kontorsinredning – en skrivbordsstol för 18 000 kronor, något den f.d. rektorn för skolan reagerade på som orimligt. De internationella lärare som hade kommit till Uppsala för jobbet från Sydafrika, Indien och Storbritannien sa upp sig på löpande band, eller fick sparken av ägaren. Under höstterminens första månader försvann fem anställda. Skolföretaget har stämts i tingsrätten av en lärare som avskedades efter några dagar på grund av att hon inte pratade ”traditionell privatskoleengelska”. En annan lärare skickade in sin avskedsansökan först när han satt på planet hem igen – av rädsla för repressalier från skolledningen, berättar den f.d. rektorn. Som rektor fick han själv hoppa in och undervisa i samtliga ämnen, då vissa årskurser helt saknade lärare.

Den samlade bilden är alltså en högst oseriös skolaktör som bygger potemkinkulisser av lyxskolor vilka även om de hade varit fungerande inte hade kommit vanliga Mölndalsbor till gagn, men vilka inte ens har råd och kompetens nog att förse eleverna med läsmaterial och lärare. Detta trots den EXTRA HÖGA skolavgift som friskolor med internationell profil enligt det rådande systemet har rätt att kräva. Trots varningar från tjänstemän har Mölndals politiker av helt obegripliga skäl valt att godkänna ansökan. Korruption, fanatisk marknadsliberal ideologisk övertygelse, dumhet – det är svårt att säga vad som hade varit den värsta möjliga förklaringen. Klart är i alla fall att sådant här inte kan fortgå. Därför säger Mölndalslistan nej till etableringen av skojare och fifflare i skolsektorn.

Våra idag verksamma privatskolor hade Mölndalslistan inte kallat fifflare eller skojare men vi ser däremot med viss skepsis på de låga krav kommunen har ställt på de bland dessa profitdrivna skolorna. Ska skolor existera som gör profit på barn och skattepengar så ska de prestera betydligt bättre än de kommunala för att rättfärdiga sin existens. När lärare på privata förskolor larmar om att barn far illa utan att vårdnadshavare informeras,¹⁵ när skolorna skär ned på mjölk till barnen utan att föra dialog med vårdnadshavare¹⁶ – då krävs en mer kritisk blick än vad som hittills förekommit bland Mölndals politiker.