Demokrati

OBS: Program senast reviderat 2025-03-30. Vissa faktauppgifter kan komma att bli inaktuella mellan reviderade versioner.

Politiken har svävat iväg, Mölndalslistan vill ta ner den på jorden igen. För att göra detta måste vi spräcka den bubbla politikerna lever i och banta den byråkrati som låtits svälla till ett enda stort klägg i vilket gränserna mellan politik och byråkrati blivit ourskiljbara. Detta för att revitalisera demokratin i kommunen och regionen, göra upp med skatteslöseriet och ta pengarna från politikeradeln och byråkratin för att istället lägga dem där de hör hemma – i välfärden.

Mölndalslistans demokratiprogram i punktform:

  • Sänk politikerlönerna kraftigt. Grundarvodet bör utgå från den svenska medianlönen på 35 6001 istället för att som idag utgå från riksdagsarvodet på 78 500 kronor.2
  • Spara in på konferenser och så kallade representationsresor
  • Sänk ersättningen för möten, omställningsstöd, politikerpensioner m.m.
  • Sänk partistödet
  • Sänk lönerna för högre chefstjänstemän och direktörer inom offentlig sektor
  • Avsluta onödiga poster inom byråkratin
  • Öppna för utökat tjänstemannaansvar
  • Fler kanaler för direktdemokrati
  • Fler folkomröstningar
  • Öppna för bindande folkomröstningar

Avskaffa politikerprivilegierna, banta byråkratin

Enligt Mölndalslistan är det politikernas uppgift att lösa folkets problem, därför är det A och O att politikerna är väl förankrade i den verklighet de ska fatta beslut om. Höga löner, privilegier och bristen på konsekvenser för ens handlingar isolerar makthavarna i en egen liten bubbla långt bortom folkflertalets vardag och verklighet. 

Det är dock inte bara de folkvalda som glömmer bort sitt uppdrag. Vi har idag en dramatiskt svällande byråkrati som göder sig själv med hittepåjobb och generositet i löneförhandling med sig själv. Att politikerna väljer att inte göra något åt dessa helt onödiga och stigande kostnader är för att man tycker det är bekvämt. Desto mer ansvar man kan delegera bort till ej demokratiskt valda byråkrater, desto mer kan man luta sig tillbaka och njuta av de räkmackor man förberett åt sig själv. Så länge byråkraterna inte stör den trevliga stämningen låter man dem gärna löpa fritt. Avvikande tjänstemän och politiker som ser kritiskt på hur lite faktiskt arbete som görs för så mycket ersättning tenderar att ses som bråkstakar och hot. På så vis befinner sig politikerna och byråkraterna i en symbios och utgör ett sorts “klägg”, vilkets intresse står i direkt konflikt med väljarnas. 

Politiker som faktiskt vill ta ansvaret och makten att genomföra vad de valts till att genomföra, vare sig det är höger- eller vänsterpolitik, är vad väljare är intresserade av. Det kommer behövas ett isärslitande av klägget för att möjliggöra fostran av politiker som hungrar efter denna sortens ansvar och makt, samt fostran av tjänstemän som sätter en heder i att effektivt tjäna folket över att tjäna det egna skrået. Sättet man sliter isär klägget är genom ett avskaffande av politikerprivilegierna och ett bantande av byråkratin. Med detta menar vi en sänkning av politikerlönerna till att utgå från den svenska medianlönen istället för riksdagsarvodet (effektivt en halvering av politikerlönerna), slopande av onödiga förmåner och intäkter för politiker och avslutande av onödiga byråkratiska tjänster, sänkning av chefslöner och sänkning av löneökningstakten för högre chefer.

Politikerprivilegierna

Under långa perioder under 1900-talet tjänade riksdagspolitiker i nivå med den genomsnittliga arbetsinkomsten. Idag ligger riksdagsledamöters grundarvode på 78 500 kronor i månaden och det är detta kommunala och regionala politikers arvoden (lön) utgår ifrån. Förutsatt att t.ex. en kommunpolitiker har en heltidstjänst kan de dock i många kommuner tjäna en bra bit över 78 500 kronor tack vare diverse uppdrag, bolagsposter och övrigt. Därutöver erhåller de stora privilegier i form av generösa pensioner, omställningsstöd och annat. Samtidigt ligger den svenska medianlönen på 35 600 kronor och medellönen på 39 900 kronor.3 Heltidsarvoderade politiker har idag alltså en minst dubbelt så hög inkomst som den genomsnittlige svensken. Från att, i alla fall sett till inkomst, ha levt i vanliga människors verklighet så har politiker i rask takt och på kort tid svävat iväg för att leva i sin egen bubbla. Mölndalslistan vänder sig inte emot att politiker kan få högre inkomster genom att ta sig an flera uppdrag eller som kan bevisa att de jobbar bra mer tid än en vanlig hundraprocentig tjänst, men det måste finnas någon måtta. Idag är motkraven noll medan ersättningarna okontrollerat skenar iväg.

Källa: Magnus Hagevi, Fyra decenniers partistöd, Statsvetenskaplig tidskrift, Årg. 116 (2014)

I Mölndals kommun är detta särskilt tydligt. Utgifterna för politikerarvoden uppgick år 2024 till 15,3 miljoner kronor. Därutöver drar man inte heller direkt åt svångremmen när det kommer till utgifter för representation, dvs. flådiga middagar, konferenser och dylikt. Så sent som den 23 februari 2023 kunde vi i Mölndalsposten läsa om politiker som tillsammans med några utvalda tjänstemän besökte en spaanläggning för en kvarts miljon av skattebetalarnas pengar och dessförinnan har vi fått läsa om hur man lägger pengar i miljonklassen på konferenser på Säröhus, Varbergs stadshotell och Hotel Tylösand. Stadsdirektören försvarade detta med att “det är viktigt att kunna åka iväg också”, samma år som man valde att spara in på maten på äldreboendena, utan någon vidare reflektion kring huruvida näringsriktig kost för våra äldre eller hotellbuffé för våra politiker och byråkrater är högsta prioritet för kommunal verksamhet. Den externa representationen, som denna sorts aktiviteter kallas, uppgick året för spabesöket 2022 till 437 587 kronor, 2024 har den ökat till omkring 0,9 miljoner kronor. Läggs den till summan av politikerkostnader så är vi uppe i omkring 16,2 miljoner kronor. Detta motsvarar till exempel årskostnaden för 33 undersköterskor.

Att sänka politikerlönerna och slopa övriga privilegier handlar i första hand om att ta ner politiken på jorden igen och revitalisera demokratin, men den ekonomiska faktorn ska inte heller underskattas. Miljontals kronor kan hämtas från ett avskaffande av politikerprivilegierna även om de rent ekonomiskt stora kostnaderna inte ligger hos politikerna. Detta är det snarare de andra spaanläggningsbesökarna som står för.

Byråkratin

Mölndals kommun har 18 kommunikatörer vilkas årliga kostnad år 2024 uppgick till 13,6 miljoner kronor4 (detta motsvarar Mölndals genomsnittliga årskostnad för 26 barnskötare). Enligt fackföreningen Saco så har kommunikatörer i uppgift att “förmedla organisationens budskap och varumärke samt att sprida information och ha dialog med samhällets medborgare och media” och arbeta “strategiskt med organisationers budskap för att påverka mottagarnas bild av organisationen och arbetar också med organisationens relationer.” dvs. vad politiker en gång i tiden själva förväntades göra. Vidare har de i uppgift att “informera om förändringar och händelser som berör organisationen (…) internt bland anställda”, dvs. vad som förut ansågs vara standardansvar för en chef. Kommunikatörer är det mest tacksamma exemplet när man vill visa på de nonsensjobb inom kommunen vars enda existensberättigande är att politiker och chefer ska kunna fly ansvar. Men fler exempel finns. Behöver till exempel kommunen 15 stycken HR-chefer, -konsulter och -strateger vilkas kostnad 2024 uppgick till omkring 12,4 miljoner kronor (motsvarande Mölndals genomsnittliga årskostnad för 24 undersköterskor)? Varför behöver vi en “Hållbarhetsstrateg” vars enskilda årskostnad uppgår till 817 344 kronor? Behöver ekonomi- och förvaltningschefernas löner ligga mellan 70 och 90 000 kronor med en gemensam kostnad på lite mer än 15 miljoner (motsvarande Mölndals genomsnittliga årskostnad för 27 undersköterskor)? 

Nej, säger Mölndalslistan. Istället ska dessa pengar gå till låglönesatsningar på och anställningar av välfärdsarbetare såsom lärare, barnskötare, undersköterskor, personliga assistenter m.fl. samt kvalitetssatsningar i skola, vård och omsorg – välfärdens kärna.

Öppna för utökat tjänstemannaansvar

Mölndalslistan är öppet för utökat tjänstemannaansvar. Vi kommer i de fall det är möjligt att driva på för att utöka tjänstemannaansvaret. I slutändan är det dock en fråga som måste få avgöranden på statlig nivå, men vi är absolut positivt inställda till ett utökat tjänstemannaansvar.

Det ska dock nämnas att Mölndalslistan förespråkar en aktiv politiker, snarare än den sortens passiva politiker som präglar samtidens politik.

En politiker kan och ska styra.

Många av de problem vi idag skyller på avsaknaden av tjänstemannaansvar har inte sällan minst lika mycket att göra med avsaknaden av politikeransvar. Det är ytterst de folkvalda politiker som styr kommunen och regionen. Vi kan avsätta tjänstemän närhelst vi önskar. Vi kan tvinga tjänstemän att stå till svars för beslut eller ageranden som vi inte finner oss till freds med.

Med andra ord ska det inte behövas ett återinfört tjänstemannaansvar från statligt håll för att vi ska kunna agera mot tjänstemän som beter sig felaktigt. Det räcker kort och gott med att vi har makten så kan vi också nyttja den.

Fler kanaler för direktdemokrati

Mölndalslistan är för utökad demokrati på det kommunala och regionala planet. Demokratin handlar inte enbart om att välja, det handlar också om att fatta beslut och ta ansvar. Vi tror att samhället gynnas av att medborgarna blir mer delaktiga i beslutsprocesserna, inte minst i dagens läge då makthavarna svävat iväg och tappat mycket av sin koppling till de faktiska samhällsproblemen.

Det finns i dagsläget möjligheter inom existerande lagstiftning för medborgarna att initiera folkomröstningar, exempelvis via folkinitiativ. Mölndalslistan har för avsikt att jobba aktivt med namninsamlingar och stötta andras sådana vi anser vettiga.

Fler folkomröstningar

Mölndalslistan vill se fler folkomröstningar, främst i frågor som är av avgörande vikt för kommunen eller regionen. Pengar till Västlänken, stora infrastruktursprojekt, omfattande utförsäljning av kommunal mark är exempel på investeringar som medborgarna borde få fatta beslut om via folkomröstningar.

Desto dyrare ett projekt eller ett beslut väntas bli och desto större konsekvenser det väntas få för samhället, desto större anledning, enligt oss i Mölndalslistan, att hålla en folkomröstning.

Öppna för bindande folkomröstningar
Mölndalslistan är öppna för att också göra folkomröstningarna till något mer än bara rådgivande. Vi är öppna för bindande folkomröstningar, där politikerna inte bara får möjlighet att lyssna till folkviljan utan också är bundna av plikten att tjäna och realisera folkviljan!

  1. Enligt SCB:s senast tillgängliga uppgifter: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/medianloner-i-sverige/ ↩︎
  2. Enligt Riksdagens senast tillgängliga uppgifter: https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-och-partier/ledamoternas-arvoden-och-villkor/ledamoternas-arvoden/  ↩︎
  3. Enligt SCB:s senast tillgängliga uppgifter: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/medelloner-i-sverige/  ↩︎
  4. Enligt den senast aktuella kommunala lönelistan utkrävd den 20 januari 2025 ↩︎